När jag kände att det började lätta lite efter den tunga hösten så kom nästa bakslag... Jag hade börja lyft av berget från mina axlar, hade bara några småstenar kvar, så fastnade jag under berget igen...

 

Jag har nog aldrig blivit så chockad som jag blev i tisdags förra veckan när jag svarade i telefonen.. Det jobbiga är att jag inte har kontroll, jag kan inte förklara. Även fast det inte riktigt angår mig så gör de det ändå.. Jag hoppas att det går fort och det blir ett bra och snabbt slut på det, så att jag får lyfta av berget...

 

Sen hoppas jag att det blir en lugn vår, med massa roligheter, känner att jag behöver det nu :)

 

//Angelica