BHI
Skrivet den 2012-02-10, klockan 22:23:52Varför kan det aldrig bli bra? Okej, jag har perioder då det är bättre, men det är aldrig riktigt bra..
De började när jag var 6 år, skulle ta mej upp för trappen hemma, men jag kom inte upp, så mamma å pappa var tvungen å bära mej upp.. Gick till läkaren å fick tabletter, samt var tvungen å vila.. Sen var det bra, eller jag vet inte att jag led av de direkt.. Ibland kunde de komma vid för mycket träning..
Sen minns jag att de kom tillbaka, fick hjälp av damlaget med nån grej som gav stötar med jämna mellanrum å sen gick jag ut å träna, men efter de kunde jag knappt gå å damlagstränaren gav mej spelförbud.. Som tur var så var de sommar, så jag missade inte så mycket matcher, samt att jag hade hela sommaren på mej å vila..
Vi köpte bra skor, gick till en ortoped som gav mej kortison-sprutor i benen, vilket var smärtsamt.. Men de blev aldrig bra. En naprapat tittade hur jag stod å hon sa direkt att hon förstod varför jag hade ont. Jag gick till en annan ortoped som gav mej inlägg till skorna. Körde med värme å kyla på benen, gel, strech. Allt som jag fick tips om... De hjälpte lite, de indrade iaf den värsta smärtan..
Fortsatte med fotbollen, men det var smärtsamt vissa gånger.. Sen började jag å trappa av.. Slutade helt hösten 2007 då jag flyttade.. Vilade hela den hösten, blev nån promenad ibland, men de va sällsynta.. Sen började jag träna lite mer regelbundet, fast med sånt som inte va påfrestande för benen å då gick de bra..
När jag flyttade söderut å såg att de fanns ett lag här i byn där jag bor, så var jag verkligen sugen, hade varit de i flera år i Umeå, men jag vågade aldrig ta steget..
De va tungt å komma tillbaka, men de går.. Benhinnorna värker, men det går ändå å spela, fram till nu. Två träningar å igår kunde jag inte sätta mej på huk utan att det smärtade.. Var dum å tränade idag, men de va en rolig träning.. Blev frågad om jag ville vara med på cupen i helgen, men jag tackade nej, benen behöver vila..
Ska ta å kolla i helgen efter lite tips vad man kan göra, inte för att jag tror att de går över, men de kan ju lindra en del iaf..
Känns drygt att man ska behöva dras med en sån här grej i 12 år å än är de ju inte över, tror aldrig att de kommer att gå över heller, tråkigt nog, men jag måste nog inse de.. De är nog bara å leva med de.. Men verkligen försöka göra så mycket som möjligt för å lindra smärtan..
//Angelica
De började när jag var 6 år, skulle ta mej upp för trappen hemma, men jag kom inte upp, så mamma å pappa var tvungen å bära mej upp.. Gick till läkaren å fick tabletter, samt var tvungen å vila.. Sen var det bra, eller jag vet inte att jag led av de direkt.. Ibland kunde de komma vid för mycket träning..
Sen minns jag att de kom tillbaka, fick hjälp av damlaget med nån grej som gav stötar med jämna mellanrum å sen gick jag ut å träna, men efter de kunde jag knappt gå å damlagstränaren gav mej spelförbud.. Som tur var så var de sommar, så jag missade inte så mycket matcher, samt att jag hade hela sommaren på mej å vila..
Vi köpte bra skor, gick till en ortoped som gav mej kortison-sprutor i benen, vilket var smärtsamt.. Men de blev aldrig bra. En naprapat tittade hur jag stod å hon sa direkt att hon förstod varför jag hade ont. Jag gick till en annan ortoped som gav mej inlägg till skorna. Körde med värme å kyla på benen, gel, strech. Allt som jag fick tips om... De hjälpte lite, de indrade iaf den värsta smärtan..
Fortsatte med fotbollen, men det var smärtsamt vissa gånger.. Sen började jag å trappa av.. Slutade helt hösten 2007 då jag flyttade.. Vilade hela den hösten, blev nån promenad ibland, men de va sällsynta.. Sen började jag träna lite mer regelbundet, fast med sånt som inte va påfrestande för benen å då gick de bra..
När jag flyttade söderut å såg att de fanns ett lag här i byn där jag bor, så var jag verkligen sugen, hade varit de i flera år i Umeå, men jag vågade aldrig ta steget..
De va tungt å komma tillbaka, men de går.. Benhinnorna värker, men det går ändå å spela, fram till nu. Två träningar å igår kunde jag inte sätta mej på huk utan att det smärtade.. Var dum å tränade idag, men de va en rolig träning.. Blev frågad om jag ville vara med på cupen i helgen, men jag tackade nej, benen behöver vila..
Ska ta å kolla i helgen efter lite tips vad man kan göra, inte för att jag tror att de går över, men de kan ju lindra en del iaf..
Känns drygt att man ska behöva dras med en sån här grej i 12 år å än är de ju inte över, tror aldrig att de kommer att gå över heller, tråkigt nog, men jag måste nog inse de.. De är nog bara å leva med de.. Men verkligen försöka göra så mycket som möjligt för å lindra smärtan..
//Angelica
Vad tycker du?
Trackback
