Usch, usch, usch..

Stackars föräldrarna till barnet och de som var på plats när det hände..

När jag var liten fick jag inte ha hjälm på mej, för mamma var rädd att detta skulle hända mej (de va tydligen mycket sådanna olyckor då och hjälmarna var inte säkra). För inte hade jag tid att knäppa av mej hjälmen när jag skulle upp i trädet eller klätterställningen..

En dag när jag var på väg hem från en kompis så ramlade jag med cykeln när jag kom utförs.. Vet inte hur länge jag låg på backen.. När jag kom upp på benen igen så såg jag att jag bara var en decimeter ifrån en stor sten.. Sen ledde jag cykeln resten av vägen.. När jag kom hem så la jag mej i MoPs säng å va väldigt illamående.. Sov en stund å efter ett tag så kom familjen hem, när mamma hittade mej i sängen å jag sa att jag hade ont i huvudet å mådde illa så trodde hon att jag hade migrän.. Men när jag hade spytt flera gånger så blev hon orolig, å då tror jag att de kom fram att jag hade ramlat.. Så hon ringde sjukvårdsupplysnignen(?) å sen åkte vi på akuten..

Å de va ingen migrän utan de va en hjärnskakning..

På sjukhuset frågade personalen lite om vad som hänt..
S: hade du hjälm?
J: nej.
S: varför inte då?
J: jag får inte för min mamma

Då fick mamma några arga blickar på sig.. Men hon förklarade varför..

Frågan är bara vad är egentligen bäst - hjälm eller inte?

Med: risk för strypning vid lek
Utan: risk för huvudskador

Dom borde göra alla hjälmar säkra så att detta inte kan hända.. Jag trodde att de var krav på de nuförtiden, antingen va de fel på hjälmen eller så va de inte sån hjälm, som knäpper upp sej själv när man hamnar i en sådan situation..

Riktigt hemskt, fick en klump i magen å en tår i ögat när jag läste artikeln..

//Angelica