Det här med sovandet har alltid varit lite svårt för mej..

¤ Jag har jättesvårt för att sova själv.. Tycker att det är obehagligt.. När jag bodde hemma hos mamma å pappa å skulle sova själv så sov jag alltid på soffan eller inne i mammas å pappas sovrum, de kändes tryggare att sova på nedervåningen.. När Erik jobbar natt å jag måste sova själv, så kan jag inte öppna ögonen efter att jag har stängt dem, är rädd att det ska stå nån över mej..

¤ Jag kan inte ligga med någon kroppsdel (förutom huvudet) utanför täcket, å absolut inte fötterna.. Såg en film när jag var liten, Nötknäpparen, där prinsessas blev biten i tårna av en rätta å blev förvandlad till en jätteful prinsessa.. En kille va tvungen å knäcka en nöt med tänderna.. Vill inte riskera de..

¤ Jag kan inte har garderober öppna, de känns som om någon kikar på mej.. Badrumsdörren får inte heller va öppen, för då ser jag skuggor utifrån..

¤ Jag kan inte sova (själv) utan radio, för då hör jag bara massa konstiga ljud å då brusar jag upp mej så hemskt..

¤ Jag kan inte sova utan att ha känt på ytterdörren, de vore en mardröm om någon kom in när jag sov..

De brukar alltid ta sån tid för mej å somna när jag är själv.. Men det är något som jag har börjat räkna med nu när jag går å lägger mej..

Va sån skillnad nu när Angelica å Julia var här, somnade på några minuter.. Även fast de sov i ett annat rum, så fick jag den tryggheten jag behöver när jag ska sova =)

Jag vet att jag är 22 å borde ha kommit ifrån det här, men det går bara inte.. Är livrädd när jag ska krypa ner..

//Angelica