När något som är så pass nära sker så är det inte längre bara en notis i tidningen som man bläddrar förbi, utan det blir verklighet. Även fast jag inte är drabbad på något vis så känns det lite jobbigt. Jag kunde ha känt någon som var där, det kunde ha varit någon i min gamla skola eller en bekant eller ännu värre min bror..

Usch, inte alls nå kul. Stackars alla inblandade å stackars de anhöriga till kvinnan som omkom.. Hoppas att de bli bra omhändertagna nu, för det här är nog en stor grej och många är nog väldigt chockade. Det tar nog tid att glömma en sådan sak.

//Angelica