Gymnasiet
Skrivet den 2010-02-10, klockan 17:45:49Hade lite dötid så jag surfade runt på FB lite å hittade en lärare från min gymnasieskola (där Sveriges smartaste elever går =P ) Gjorde då en liten nostalgitripp.
Det jobbiga med klassen var att alla kändes som psykologer å de var alltid känslorna som talade hit å dit, å det blev lite mycket tillslut.. Vissa var alltid tvugna att hävda sej, låta mest, låta högst å vara allmänt störiga. Vissa funkade jag inte alls ihop med, hur mycket jag än försökte så gick det inte, vi klickade inte nånstans..
En gång hade jag å en person en diskussion å vi var verkligen inte överens. Efter ett tag blev jag väldigt rädd för han kom närmre å diskussionen var väldigt hetsig.. Så jag var tvungen å backa tillbaka, för det kändes som om jag kunde få ett knytnävslag närsom å de va dumt å chansa. Hur mycket vi än pratade med varandra så klickade vi aldrig, försökte i tre år, men nee, de gick bara inte..
Vi var ju 30 i klassen å alla var inte likadana, det fanns faktiskt människor som jag tyckte om.
S träffade jag första dagen i skolan å vi höll ihop i tre år. Mysig person som jag delade mycket mer. Hon var ett stort stöd för mej under de här åren. Under långseglingarna så delade vi hytt å vi hade så kul ihop, blev lite som systrar där, kivades lite, irriterade oss på varandra, skrattade, hjälpte varandra. När jag flyttade så höll vi fortfarande ihop ett tag, men sen gled vi isär lite. =(
C kom in i bilden lite senare. Vi var inte så tajta, men jag gillade å umgås med henne. Vi hade kul ihop, lekte med maten å skrattade ihop på spanskan.
E var som ett syskon, kunde berätta nästan allt för varandra. Å det var skönt att ha en sån vän. Även efter studenten så höll vi ihop. När jag flyttade hördes vi på ett eller annat sätt varje dag. Sen kom dagen då all vänskap försvann.. Något jag aldrig glömmer, de gör fortfarande ont när jag tänker på det. Idag så ångrar jag mitt handlande, men för stunden så kändes det rätt.
Hade ju flera i klassen, men de här är/var mej varmast om hjärtat. Skulle vilja träffa dom alla tre igen. S ska jag träffa nu när jag åker ner om två veckor.. Ser verkligen framemot det, ska faktiskt bli väldigt kul å prata om allt som har hänt då vi inte haft så bra kontakt.. Å förhoppningsvis så börjar vi där vi slutade..
//Angelica
Det jobbiga med klassen var att alla kändes som psykologer å de var alltid känslorna som talade hit å dit, å det blev lite mycket tillslut.. Vissa var alltid tvugna att hävda sej, låta mest, låta högst å vara allmänt störiga. Vissa funkade jag inte alls ihop med, hur mycket jag än försökte så gick det inte, vi klickade inte nånstans..
En gång hade jag å en person en diskussion å vi var verkligen inte överens. Efter ett tag blev jag väldigt rädd för han kom närmre å diskussionen var väldigt hetsig.. Så jag var tvungen å backa tillbaka, för det kändes som om jag kunde få ett knytnävslag närsom å de va dumt å chansa. Hur mycket vi än pratade med varandra så klickade vi aldrig, försökte i tre år, men nee, de gick bara inte..
Vi var ju 30 i klassen å alla var inte likadana, det fanns faktiskt människor som jag tyckte om.
S träffade jag första dagen i skolan å vi höll ihop i tre år. Mysig person som jag delade mycket mer. Hon var ett stort stöd för mej under de här åren. Under långseglingarna så delade vi hytt å vi hade så kul ihop, blev lite som systrar där, kivades lite, irriterade oss på varandra, skrattade, hjälpte varandra. När jag flyttade så höll vi fortfarande ihop ett tag, men sen gled vi isär lite. =(
C kom in i bilden lite senare. Vi var inte så tajta, men jag gillade å umgås med henne. Vi hade kul ihop, lekte med maten å skrattade ihop på spanskan.
E var som ett syskon, kunde berätta nästan allt för varandra. Å det var skönt att ha en sån vän. Även efter studenten så höll vi ihop. När jag flyttade hördes vi på ett eller annat sätt varje dag. Sen kom dagen då all vänskap försvann.. Något jag aldrig glömmer, de gör fortfarande ont när jag tänker på det. Idag så ångrar jag mitt handlande, men för stunden så kändes det rätt.
Hade ju flera i klassen, men de här är/var mej varmast om hjärtat. Skulle vilja träffa dom alla tre igen. S ska jag träffa nu när jag åker ner om två veckor.. Ser verkligen framemot det, ska faktiskt bli väldigt kul å prata om allt som har hänt då vi inte haft så bra kontakt.. Å förhoppningsvis så börjar vi där vi slutade..
//Angelica
Vad tycker du?
Trackback
