Varför ere så svårt å fråga om hjälp eller tacka ja om man blir erbjuden??

I böjan av MaC-kursen frågade ja inte om hjälp när ja inte förstod.. Istället satt ja å klura till ja inte orka mer, efter 5 minuter brukar ja ge upp.. Då hoppade ja vidare till nästa tal å gjorde de istället.. Ja kunde ja frågan Lisa eller Torbjörn om hjälp, men nej, de gjorde ja inte..

BiA-kursen satt ja å försökte se smart ut å förstå, men de gjorde ja inte.. å ja sa inge, men Ulla såg på mej när ja inte förstod.. Hon listade ut de på mina rynkade ögonbryn..

På MaD-kursen frågade ja inte heller om hjälp i början.. Utan ja satt å klura mina 5 minuter innan ja gav upp å gick vidare.. Samma sak ere på BiA..

Seglingen i trean när ja på Skavsta satt å försökte få ihop innehållet från två växkor i en, å typ höll på å bryta ihop så tog ja inte emot all den hjälp ja fick från klassen.. De sluta med att väskan sprack å ja va tvungen att dela upp mina saker i de andras väskor..

När ja åkte till landet över jul å hade alla mina väskor, vare en gubbe som fråga om ja ville ha hjälp å bära upp väskorna på bussen.. Men ja tacka nej.. Men han hjälpte mej ändå å tur va väl de, för annars hade allt tippat..

Att ja inte ber om hjälp på MaD-lektionerna är för att ja blir inte mye klokare när läraren förklarar för mej.. Men ja säger att ja förstår.. Den ända som kunde förklara för mej va Torbjörn, men vart han har tatt vägen vet ja inte..

Att ja inte ber om hjälp eller tackar nej till de annars är för att ja inte vill verka dum å dålig.. =S Jag vill gö allt själv.. För ja tror att ja kan klara de.. Men de brukar oftast inte gå.. Kan ju inte visa alla andra att ja är mye sämre.. För egentligen så ä ja ju bäst - på allt!! =P=P Innerst inne så vet ja de!

Puss å go natt min skatt,
Ciao