Födelsedag

I morron är den här igen...
 
Får jämt sån ångest typ en månad innan.. De är så mycket som måste fixas inför och efter.
 
Det tjatas om en lista, pressar ut allt jag kan komma på, listan duger inte, måste komma på mer, duger fortfarande inte, osv
 
Man förväntas ha ett kalas.
Hur många ska man bjuda? Vilka ska man bjuda?
Vad ska man bjuda på? - kan inte ställa fram vad som helst. Hemmagjort och mycket kärlek.
Handling - lång lista så att man verkligen får med allt.
Städning - måste i flera dagar städa för att det ska skina här hemma.
Plats - hur ska vi sitta, var ska vi sitta?
Husesyn - vad tycker de om mitt hem, välstädat? Smutsigt?
 
Sen när alla har åkt så är det diskberg på bänken, stökigt (varför städa innan?)
 
Tycker det är väldigt tidskrävande med ett kalas. Det går mer tid än vad man tror, för de är så pass mycket för- och efterarbete som måste göras.
 
Men det är klart, det är kul när det kommer folk, så vore de inte för det trevliga sällskapet så skulle jag aldrig ha kalas..
 
//Angelica

Ge bort sin plats

Blev riktigt arg idag. Jag kom till VC tog en nummerlapp å sen satte jag mej ner eftersom SG har sagt att jag ska ta varje chans jag får till å vila..

Sen kom de en tant med rullator:
"Nu får du allt resa dej upp"

Jag vart helt chockad å reste mej upp å gav henne platsen.. Där hon satt i 2 sek innan hon reste sej å gick ut!

Blev så arg, på tanten för hon var otrevlig å sen på mej själv för att jag snällt reste mej upp!

Jag vet att man ska resa sej upp för äldre och det gör jag alltid. Men jag gillar inte när jag blir beordrad av äldre att resa mej upp.. Jag kanske satt ner av en anledning..

Den korta stunden hon satt ner kunde hon ha suttit på sin rullator!

Nästa gång de inträffar så ska jag inte vara lika mjuk, dom får faktiskt be snällt!

//Angelica

Samhället och handikapp

Har fått se nu hur ohandikappvänligt vårat samhälle är.. Å då har jag bara varit handikappad i en vecka..

¤ Låga toalettsistar
På sjukhuset gick de ju bra, för där fanns de handikappsräcke. Men här hemma å på jobbet, de är ju jättelångt ner.. Måste hålla i mej i handfatet...

¤ Bussåkande
Skulle kliva upp på bussen å de va jättehögt! Han neg inte tillräckligt, så jag fick häva mej upp. Sen kändes trappstegen väldigt höga inne i bussen.. Hade ingenstans att ställa ifrån mej kryckorna när jag skulle peta in busskortet. Busskortsmojengen satt väldigt lågt å långt bort så jag fick sträcka mej samtidigt som jag skulle hålla balansen. Handikappsplatsen var väldigt trång, satt som en sardin hela vägen ner..

¤ Hjälpsamhet
Folk såg att jag kom gåendes med kryckor, men ingen flyttade på sej å erbjöd sin plats i främre delen av bussen! Så jag fick tråckla mej till mittendelen, där alla barnvagnar ska stå.. Gången var trång å jag fick inte riktigt plats med kryckorna, fastnade i en tjej så jag höll på å ramla..
Båda mina busshållplatser har en bänk där man kan sitta å vänta medan bussen kommer.. Här hemma inga bekymmer eftersom jag är först, men i stan ingen reser sig upp! Ett par reste sej när deras buss kom å då satte jag mej ner för att avlasta vänster benet. När tiden började närma sig min buss å jag såg en gul buss komma så reste jag mej för att se vad som stod på den, hann knappt resa mej upp innan bänken var upptagen... Så jag fick stå i väntan på min buss, för bussen jag såg va inte min buss..

¤ Aktsamhet
Folk som går förbi stryker mej precis, kan man inte ta ut svängen lite? Har fått dra in foten många gånger för jag varit rädd att nån ska kliva på den..

¤ Handling
Gick in på Ica, nu skulle inte jag handla mycket så jag kunde lägga ner i en kasse, men om man nu ska handla lite mer å tunga grejer va gör man av varorna, det är ju svårt å gå med kundvagn eller korg när man går på kryckor. Å i en så pass liten butik som våran, kan inte personalen erbjuda hjälp? Samma här med betalningen, hade ingenstans å ställa ifrån mej kryckorna.. Å när jag skulle ut så hann jag inte ut förns dörrarna åkte igen å nöp tag i min rygg..

¤ Övergångsställe
Eftersom jag inte är så snabb att jag hinner springa över vägen så går jag över vid övergångsställena nere i stan.. Problemet är att det är grönt för kort tid, så jag hinner inte över.. Sista biten måste jag hoppa undan i panik.. Bekrymret här hemma är att det är ont om övergångsställen. Antingen måste jag gå av en station innan eller en efter om jag ska få den möjligheten.. Så nu står jag vid vägkanten å väntar på att kusten ska bli klar..


Jag vet att de vart ett gnälligt inlägg, men jag tycker att det är förskräckligt hur dåligt anpassat vårt samhälle här för handikapp å hur "blinda" människor är om de kommer en handikappad.. Jag flyttar mej alltid, ser om de behöver hjälp, så jag tycker det är tråkigt att jag inte får något tillbaka då jag behöver det..

Dom som faktiskt har överraskat mej är busschaufförerna.. Jag var jätterädd att de skulle stänga dörren å fara så fort min biljett gått igenom. Men de har väntat tills jag satt mej å kommit i hyfsad ordning =)

Tur att jag inte är handikappad på heltid, de hade jag aldrig klarat av. Är tacksam för de liv jag faktiskt har!

//Angelica

Gör de bara för att

Det fanns två till snälla grannar som ville ha påsar.. Nu kan jag inte gå här mer, för nu har jag glömt vilka jag varit hos... =P

Förstår inte att det är så svårt å köpa, okej att man inte behöver, men man köper väl för att stödja idrotten..!?! Folk som kommer till mej köper jag av, okej, det har bara kommit en person å sålt majblommor.. Men jag köpte två majblommor.. =P Sen köper jag alltid jultidningar av eriks kusinbarn, jag behöver inte allt, men jag gör det för att hjälpa till! Tycker det är dåligt av folk...

//Angelica

Snygging

Jag har totalt missat en av Sveriges snyggaste kändis!!

Jag började titta på Elsas värld (i brist på annat) å blev helt fängslad, en av huvudpersonerna var så sjukt snygg! Kollade rollistan å såg att det var Joakim Nätterqvist.. Är inte de Arn? Har inte sett filmen, för jag tycker den verkar tråkig, men nu kanske jag ska göra de för att han är med ;)


(posh24.se)

Måste nog ta å se över mitt frikort.. Men det är svårt, kan man inte ha en för varje kategori? Typ fotbollsspelare, skådis, musiker??

//Angelica

Mardrömmen

Läste i tidningen i onsdags om ett par som fått sina barn omhändertagna, då de va misstänkta för övergrepp på barnen.. De togs även upp på radion på eftermiddagen å så var paret med i SVT:s Uppdrag Granskning på kvällen..

Hela historien är helt sjuk! Förstår inte att de kan gå till så, jag förstår att man i sådanna här misstänkta fall gör de bästa för barnen, men var det bästa för barnen att bli hämtad från skola/dagis av en främmande person å sen inte få träffa sina föräldrar eller någon annan nära på 68 dagar?!?! Helt ofattbart..

De e svårt å spola tillbaka tiden, men en ursäkt skulle kunna vara något, iaf en början..

Tycker riktigt synd om den här familjen som drabbades så hårt pga ett telefonsamtal från en person till socialen.. Måste va en riktig mardröm att bli misstänkt för något som man inte har gjort.. Speciellt det här brottet eftersom det är grovt, rykten går fort.. Nu verkar det ändå som om de har haft familj å vänner å grannarna på sin sida..

HÄR finns en artikel från Aftonbladet, dokumentären finns på SVT play.

//Angelica

Anledningen till att jag inte kör bil

Hade de inte varit för alla medtrafikanter så hade jag tyckt de varit asnajs å köra bil, men på grund av dessa så e bilkörning de värsta jag vet..!!

Folk blinkar inte så man har inte en aning om vart de ska
Folk kan inte högerregln så jag måste väja
Folk är inte hjälpsamma vid påfarter
Folk blir ilskna om man kör lagligt
Folk blir frustrerade om man inte kommer iväg fort vid ett trafikljus

Som idag när jag skulle upp på E4an, det var dubbelfilig, men inte en enda bil åkte i vänsterfilen, utan alla låg i höger, så jag kom inte in.. Så jag var tvungen å stanna på påfarten, sen ser jag i backspegeln att de kommer en stor skåpbil i fullfart som också ska på.. Han blinkar ut att han ska köra, men sen stannar han bara.. Jag fatta igenting, men jag tog chansen å trängde mej ut..

Om alla bara vore lite smidigare så skulle inte bilkörningen vara så jobbigt..

//Angelica


Det blir bättre

För ett par år sen köpte jag en bok; Det ska bli ett sant nöje att döda dig.

Jag grät sida för sida. Detaljerna gjorde så att det gjorde ont i mej, mej. Det kändes som om det var jag som fick slagen, så bra berättad är boken..

Några år senare läste jag den igen, de gjorde fortfarande ont fast jag visste vad som skulle hända.

Bara tanken att veta att någon har farit så illa helt utan anledning gör ont. Hon var inte skyldig till något men ändå var det hon som blev straffad.

Igår på Det blir bättre så handlade det om Magdalena Graaf och hennes liv kring misshandeln. Såg på det nu å jag fick tårar i ögonen.

Magdalena är en stark person och en bra förebild för utsatta kvinnor. För det går att komma undan våldet och det blir bättre.



//Angelica

Helt sjukt!



Tycker att de ibland går får långt! Hur kan han få böter?!?


I höstas så fick M böter på sin bil för att hon enligt bötern saknade P-skiva.. Bara det att P-skivan satt fastklistrad i rutan! Sen när hon träffade en annan parkeringsvakt så bad hon om hjälp, men vakten bara neka å gick därifrån.

De va en lång process fram å tillbaka, men tillslut så slapp hon iaf bötern för de kom fram till att hon hade rätt från början.. De tråkiga var att det hade varit billigare att accepterat bötern och betalat den istället för att ta det vidare..

De va flera bilar som var lappade, så de kändes som om de lappade för att chansa, alla orkar kanske inte överklaga å då får dom in en slant..

//Angelica

Telefonsamtal

Jag pratade med världens trevligaste person idag.. Jag ringde till SI å frågade om en faktura för jag var förvirrad.. Å jag hade lite ont i magen innan.. Men de släppte fort, för han var världens snällaste.. Han förklarade för mej vad jag hade fått å varför.. Han pratade lite väl mycket, men bättre de än att han förklarar snabbt å sen blir irriterade..

Jag vart iaf jätteglad, han gjorde min dag.. Tycker att de borde finnas fler av han =)

//Angelica

Tekniken

Blev lite irriterad idag.. Föreläsaren försökte få igång de trådlösa nätet, men visste inte hur man skulle göra.. Så F frågade en elev som berättade exakt hur han skulle göra..

Men tror ni att han gjorde så??

Nej, han trixade med annat å de funkade så klart inte å skyllde på att han hade så hög säkerhet på sin dator.. Efter 10 minuter så gjorde han som eleven hade sagt, å de tog 1 minut å sen hade han internet..

Att de ska va så svårt?? Kan man inte å ber om hjälp gör man inte då som hjälpen säger??

Dom äldre borde lyssna mer på de yngre, iaf när de gäller teknik..

//Angelica


Hockey-legend

Hockey har aldrig intresserat mej, okej jag erkänner jag har tittat under OS, men inte mkt mer än så.. Eller jo, okejdå, när jag ser att de visar hockey från Elitserien på nyheterna så blir jag intresserad, inte av själva spelet utan för att veta hur det gick för HV.. ;)

Eftersom hockeyintresset är lågt så har jag inte riktigt följt Foppa å hans framgång, visst jag har sett på tv att han är bra, men inte mer än så.. Jag vet att han kommer från Modo, hans andra spelklubbar har jag ingen aning om.. Åhh, sen har vi ju den fantastiska Foppa-toffeln ;) Väldigt ful, men väldigt skön.. Å så vare ju golfbanan i Övik.. De sista jag vet om honom är att han fyller år på en väldigt fin dag, nämligen samma som mej..

Det är tråkigt att han slutar, men det var väl på tiden? Jag har länge tyckt att han ska lägga skridskorna på hyllan.. För de senaste åren har man inte hört om nån framgång direkt, bara skador.. För mej gjorde det att lite av hans storhet försvann.. Han var inte bra längre, de fanns andra som var mycket bättre..

Men, Foppa är ju Foppa, jag tror ingen som levt under hans hockeytid kommer å glömma honom oavsett vad, för han har väl blivit en legend.. Som sagt tråkigt, men bra.. För hans storhet finns fortfarande kvar hos mej...



//Angelica

Hundar - kopplade eller okopplade?


Mitt svar: Ja, där det finns andra levande varelser.

Jag tycker det är lite respektlöst av hundägare att inte koppla sina hundar där det vistas folk.. När jag möter kopplade hundar så förflyttar jag mej till andra sidan gångvägen/vägen.. När jag möter okopplade hundar så blir jag stel å får panik! Jag tycker det är riktigt obehagligt med främmande hundar.

När jag gick förbi VC för nån vecka sen så va de en tant som hade sin schäfer lös. Jag var en bit ifrån, men jag blev ändå rädd.. Då springer schäfern fram till en kille (som står å låser upp sin cykel) å börjar skälla på honom å såg hotfull ut.. Är det att ha kontroll på sin hund?

Så, koppel på hundar där det finns folk, andra hundar.. Men de kan få va lösa där man är ensam.. Men kommer de folk, så kallar man in sin hund å kopplar den..

Jag känner mej aldrig trygg när jag möter hundar, men jag känner mej tryggare om de är kopplade, för då vet jag att de tar stopp nångång...

Jag köper inte; "jag har kontroll på min hund". För de säger alla hundägare, å långt ifrån alla har det..

//Angelica

Nyhet 2


En annan artikel som jag såg var denna. Jag blir lite upprörd.. De finns väl 80- och 90-talister som är lata, men de finns så många som inte är det.

Själv har jag sökt 100 jobb varje sommar, å de e inga lyxjobb utan, restaurang, städ, trädgård, mm..

Nu när jag har kollat på annonser till de yrke som jag i tre år har utbildtat mej till så behöver jag:
flera års erfarenhet av yrket

Hur är det möjligt? Hur ska jag kunna få ett jobb om jag måste ha så mycket erfarenhet? Jag kommer ju aldrig å komma in på arbetsmarknaden.. Det är som en ond cirkel, ingen erfarenhet - inget jobb

Jag har inga kompisar som sitter hemma å latar sej om dagarna.. Utan de flesta pluggar eller jobbar. Vissa är iofs hemma, men det är knappast frivilligt.. De får inga jobb, vad ska de då göra? Plugga bara för att få en sysselsättning? Knappats, de kostar ju att plugga..

Nej, jag tycker det är fel att hänga ut vår generation så, de e inte vårat fel!

Det är vuxenvärldens fel, för de bjuder inte in oss!

//Angelica

Nyhet 1



Möttes av den här rubriken på Aftonbladet. Blev väldigt förskräckt! Första tanken var; är de ens lagligt?!?
Ungdomarna är 14 år, vissa har börjat fylla 15.. I Sverige blir man byxmyndig när man är 15.. Inte för att jag har något emot att de pratas sex i skolan, men det här var var över gränsen..



Bara tanken på att läraren ska sitta och läsa berättelse 2 å 3 får mej att må illa.. Disgusting! Vissa av eleverna har kanske inte ens debuterat än, hur lätt är det då och skriva? Å vem vill berätta för sin lärare? Det är ju lixom en privat sak, eller? Även nr1 tycker jag känns obekväm att skriva.. Som lärare vet jag inte om jag skulle vilja läsa elevernas berättelser, läraren har inget med det att göra.. Det är för privat..

Å ju bättre inlevelse ju bättre betyg.. Va e de lixom?

Nej den där uppgiften känns bara föööör mycket..

//Angelica

Smitare

Erik igår; jag hinner inte ut å springa, för jag måste smälta maten lite å sen måste jag fixa massa här hemma..

Idag fick JAG ta hand om disken som stod kvar från igår.. De e hans diskvecka, å jag åt inte ens hemma..

Så jag tycker att de va en dålig ursäkt för å slippa motion..

//Angelica

Serier 2

Funderade på Entourage, men jag ångrade mej i sista sekund, har sett lite grann, men de har inte riktigt fångat mitt intresse.. Känns inte som en serie för mej.. Lite för killig tror jag.. ;)

Tänkte sedan OC, men jag känner mej trött på den, har typ tittat sönder den.. Sen hade jag funderingar på å titta på Grey's igen, men de kändes fel.. Vill inte titta sönder den också.. Så de fick bli OC.. Men så fort jag stoppade i skivan å började titta så kändes de bra..

OC är ändå en av mina favoritserier, har tre stycken favoriter; OC, Grey's å Solsidan ;) De tråkiga är bara att jag kan scenerna innan å utan.. Menmen, den är bra ändå, fast den är söndertittad..

       

//Angelica

Jag känner mej lyckligt lottad!

På Gerts värld igår så pratade de om pinsamheter.. Det var en tjej som ringde in, hon var 17 när incidenten hände, vet inte hur gammal hon var nu.. Grejen var den att hon var på en fest som hon egentligen inte fick gå på, men på något sätt så hade hon lurat sina föräldrar.. På något sätt hade hennes pappa fått reda på det och åkt till festen. Jag uppfattade inte att han gjorde något mer än att kontrollera hur det gick till..

Tjejen tyckte att detta var fruktansvärt pinsamt, alla "kompisar" hade pratat om det hela terminen, några hade till å med slutat umgås med henne (!) pga av detta..

Tjejen blev lite besviken för hon fick inget medhåll från Gert, vilket jag förstår, för han har själv barn i den åldern, så han vet hur det är..

Min första tanke var: Hon är lyckligt lottad som har föräldrar som bryr sig om henne!

Det kanske man inte tänker där å då. Men han kom nog inte dit för att förstöra festen, utan han ville veta vad hans dotter gjorde så hon inte for illa..


Mamma berättade en grej som hände under mitt första år på ML, som jag helt har glömt bort..
Jag skulle på en fest hos en klasskompis i Vaxholm (eller Österskär) å mamma ville ha adressen dit jag skulle, annars fick jag inte åka dit.

Jag va skitsur å vägrade ge henne adressen, för vad skulle hon med den till? Spionera? Men tillslut gav jag med mej å skrev ner adressen på en lapp å gav till henne, å sen va de inga bekymmer, jag fick åka..

Anledningen till att mamma ville ha adressen var självklart inte för att hon skulle spionera, hon ville ha den ifall något skulle hända. För jag skulle sova hos Sandra, å mamma hade aldrig träffat henne eller hennes föräldrar, så hon visste inte vilka de va.. Men nu e de så att Sandra är världens snällaste och har världens snällaste föräldrar! =D (Så hon hade inte behövt oroa sig..)

Men ändå, de kunde ha skurit sej mellan mej å Sandra, de vet man ju inte å då e de inte så kul å ringa polisen å säga att "min dotter är borta, men jag har ingen aning om var hon har varit.." (Det känns oansvarigt som förälder).

Idag förstår jag att mamma bara ville väl, hon ville ju inte att det skulle hända hennes favoritdotter något. Men det var svårt att förstå när jag var 16år..


Väldigt luddigt inlägg, men det jag ville få fram var att föräldrar bryr sig, det är därför de lägger sig i. Inte för att förstöra eller försvåra barnens liv.

Jag känner mej lyckligt lottad som har de föräldrar som jag har, för de bryr sig faktiskt om mej! Eftersom de bryr sig och oroar sig så måste jag ju betyda något för dom <3

//Angelica


Namnbyte = jobb?

Hörde en skrämmande sak idag på rasten..

Det var en kille som satt å pratade med några andra lite allmänt å sen säger han:
"Jag måste byta namn, men jag kommer inte på något bra."

Min första tanke var att han skulle byta namn på mailen, FB, eller nåt sånt.. Men sen fortsatte han:
"Det är lättare att ha ett svenskt namn när man söker jobb."

Det riktigt stack i hjärtat på mej! Det är helt sjukt egentligen.. Han går en utbildning på ett svenskt universitet som är tre år lång, han går på samma föreläsningar, gör samma labbar, skriver samma tentor, men ändå så är han inte lika kvalificerad som mej, för att han har ett iranskt namn!

Det är inte i namnet som kunskapen och erfarenheten sitter utan i honom.. Jag tycker det är synd, riktigt synd att de ska behöva gå så långt att han måste byta namn för att ha samma chans och förutsättningar som vi andra, när vi har gått samma utbilning..

Mår illa när jag tänker på hur det faktiskt går till där ute.. För jag tror honom, det har varit på tapeten länge att det är svårare att få ett jobb när man har ett utländskt namn.. Varför? Han borde ju få spela i samma liga som sina kursare.. Men nej, han hamnar nåra divisioner ner för han har inte det rätt namnet..

//Angelica


Parmiddag?

Jag skrev ett inlägg på FB i lördags:

"Först parmiddag på Harry's å sen mysig parhemmakväll hemma med musik, dricka å gottis ;)"

Tror att de blev lite missförstånd där, för det var några som trodde att det bara var jag å Erik.. Men för en parmiddag tycker jag att de bör vara minst två par inblandade, annars är det ju en vanlig middag med sambo/make/pojkvän.. Eller?

Om inte annat så har vi ju parmiddag varje dag hos oss, eftersom vi äter middag med varanda varje dag..

//Angelica

Tidigare inlägg
RSS 2.0