Hade lite tråkigt, så jag tog fram mina fotoalbum å dagböcker å kollade igenom lite. Älskar å kolla i dom. De väcker alltid massa minnen. Oftast bra, men även mindre bra.

De va lite jobbigt å tittade denna gång, för jag insåg hur mycket jag saknar min fd bästa kompis. Ångrar verkligen att jag bröt kontakten med personen. Å de fick inge snyggt slut heller. Men för stunden kändes det som om det var det bästa. Det går som inte att gå tillbaka å säga; "kan vi bli kompisar - igen?" Fast ibland har jag varit nära på att göra de.

Det går väl alltid att hitta nya vänner, men vissa kan man faktiskt inte ersätta. Men jag är glad ändå, för jag har andra vänner. Å de är dom bästa, ställer upp, bryr sej så jag kan inte kräva så mycket mer.

Du är fin som du är
När du står med mig här
Gör dig inte en massa extra besvär
Utan vad du är och så ska du få se
Du är värd allt som livet kan ge

Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få

//Angelica