För ett år sedan fram till för några veckor sedan så skrev jag ett inlägg nästintill varje vardag morron.. Satt jag i skolbänken å kom på att jag hade glömt så kliade det i min fingrar å jag fick lite panik..!!

VARFÖR då?!? Bloggen är inte direkt stor å jag har inga bloggläsare som blir upprörda för att jag glömde mitt morron-inlägg!!

När jag för några veckor sedan började gå upp 15 minuter innan jag cykla till jobbet så kändes det först konstigt, för jag hann inte starta datorn å skriva mitt inlägg.. Men sen kände jag mej lättad, det var så skönt att slippa ha den pressen...

...pressen som kom från...
...jag vet inte..

Till en början tappade jag suget helt, men sen kom det långsamt tillbaka, fast inte som det var innan.. Nu uppdateras det verkligen inte så flitigt, men jag känner mej tom.. Har inget direkt å dela med mej utav å vem vill egentligen läsa??

Först tänkte jag radera bloggen, men det högg till i hjärtat.. Bloggen har ju varit mitt liv i 3,5 år, jag kan inte bara ta bort den.. För ibland bläddrar jag tillbaka för att minnas en del saker å om bloggen är borta så kan jag inte göra det..

Så jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.. Ha kvar den å skriva när jag känner för det, stänga den genom lösenordsskydd, eller inte göra nåt alls..

Vem vet, jag kanske får tillbaka suget nångång..

Men just nu känner jag mej lättad att inte ha pressen på mej..

//Angelica