Jag förstår inte hur man kan sakna en person så fruktansvärt mycket.. Det spelar ingen roll om man är ifrån varandra en dag eller två veckor.. Längtan är alltid lika stor!!

I vanliga fall så brukar de första dagarna vara jobbiga, den här gången gick det bra.. Värre vart det igår, då kom längtan krypandes.. Men det försvann ganska så fort, för jag tillät mej inte att längta å hoppas..

Från och med nu så ska jag sluta å längta å hoppas, för det hjälper mej ändå inte.. Ju mer jag tänker påre, ju jobbigare blire.. Å jag känner att jag inte orkar, vill inte lägga massa energi påre.. För jag vet ju inte när den är över..

Ciao